2 Övriga bestämmelser som avser translatorer

2.1 Jäv

Reglerna om jäv syftar till att undvika intressekonflikter som gör att en translators objektivitet kan ifrågasättas. En translator ska vara neutral och opartisk i sitt arbete och noga iaktta de jävsbestämmelser som gäller. En translator ska avstå från uppdraget om det föreligger jäv. Bestämmelser om jäv finns bl.a. i 9 § andra stycket förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare.

En translator bör avstå från uppdraget om:

• ärendet angår translatorn själv eller en nära släkting,

• translatorn genom skuldsättning eller av annan anledning är ekonomiskt beroende av någon av parterna

• det i övrigt finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för translatorns opartiskhet.

Redan en misstanke från någon om att translatorn är jävig eller inte helt opartisk kan vara skäl nog för att translatorn ska avsäga sig uppdraget. För att translatorns opartiskhet inte ska kunna ifrågasättas ska denna – utöver lön, arvode eller annan motsvarande ersättning – varken före, under eller efter ett översättningsuppdrag ta emot gåvor eller tjänster från någon av parterna. Om det är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar betydelse kan translatorn ändå åta sig uppdraget. Vid osäkerhet om det föreligger en jävsituation bör translatorn meddela detta till uppdragsgivaren och komma överens med denna om hur situationen ska bedömas, även om uppdraget redan påbörjats.

2.2 Tystnadsplikt

Bestämmelser om tystnadsplikt för översättare finns i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare samt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Den förstnämnda lagen tillämpas på översättare och auktoriserade translatorer som anlitas av en myndighet eller ett annat organ som utövar verksamhet för vars fullgörande staten eller en kommun svarar. Lagen gäller även översättare och auktoriserade translatorer som yrkesmässigt anlitas vid överläggning mellan en misstänkt i ett brottmål och hans eller hennes försvarare eller i övrigt vid förberedande av en misstänkts försvar.

Offentlighets- och sekretesslagen gäller för alla översättare när de anlitas av en myndighet, oavsett om de är auktoriserade eller inte. I praktiken innebär detta att de sekretessregler som en översättare ska tillämpa skiftar med uppdragets karaktär.

2.2.1 Lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare

Huvudbestämmelsen i lagen har följande lydelse:

”Den som fullgör eller har fullgjort uppdrag som tolk eller översättare enligt 1 § får inte obehörigen röja vad han eller hon under uppdraget har fått veta om en enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar.”

Den tystnadsplikt som lagen föreskriver gäller alltså endast för uppgifter avseende förhållanden av det slag som räknats upp. Ordet obehörigen markerar att tystnadsplikten inte gäller i alla situationer. De undantag som gäller är bl.a. brottsbalkens bestämmelser om skyldighet att i tid anmäla brott som förbereds eller pågår. Här avses endast vissa allvarliga brott som exempelvis mord, dråp och spioneri. I dessa fall ska translatorn bryta tystnadsplikten genom att anmäla brottet till polis eller åklagare.

2.2.2 Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

För verksamhet vid myndigheter och domstolar gäller offentlighetsprincipen. Principen innebär att uppgifter som förekommer i det allmännas verksamhet ska vara tillgängliga för allmänheten. Sekretessbelagda, d.v.s. hemliga uppgifter får dock inte lämnas ut. En translator omfattas av offentlighets- och sekretesslagen och har samma yttrandefrihet och tystnadsplikt som en anställd om translatorn har fått ett uppdrag hos en myndighet. I 2 kap. 1 § uttrycks detta på följande sätt:

”Förbud att röja eller utnyttja sekretessbelagd uppgift gäller för myndighet där uppgiften är sekretessbelagd samt för person som på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheter, på grund av tjänsteplikt eller på annan liknande grund för det allmännas räkning deltar eller har deltagit i myndighetens verksamhet och därvid fått kännedom om uppgiften.”

Offentlighets- och sekretesslagen reglerar närmare vilka intressen som är förenade med sekretess. Sekretess kan exempelvis gälla ärenden som rör rikets säkerhet eller ärenden vilkas syfte är att förebygga och beivra brott. Bestämmelser om sekretess finns även till skydd för den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden.

2.2.3 Tillämpa lagarna i översättningssituationen

När en translator anlitas av en myndighet bör denna se till att få information om tillämpliga sekretessbestämmelser.

Translatorn ska alltid komma ihåg syftet med tystnadsplikten, d.v.s. att förhindra den skada som skulle kunna följa av att vissa uppgifter lämnas ut.

2.3 Vittnesplikt och skyldighet att ge ut handling

I rättegångsbalken sägs att i princip var och en som inte är part i målet är skyldig att vittna inför domstol. Denna medborgerliga skyldighet gäller givetvis även translatorer. Om en translator blir kallad att vittna är denna skyldig att infinna sig och ska då så objektivt som möjligt redogöra för de förhållanden eller händelser som målet gäller. Att vittna innebär inte att man tar ställning för någon part. Därmed strider vittnesplikten inte mot kraven på translatorns opartiskhet och neutralitet.

När en translator vittnar inför domstol är denna skyldig att även lämna ut uppgifter som normalt omfattas av tystnadsplikt. I 36 kap. 5 § rättegångsbalken anges dock vissa särskilda undantag då ett vittne inte får höras om något som de har tystnadsplikt om. Exempel på sådana personer är advokater, läkare, sjuksköterskor samt kuratorer vid familjerådgivningsbyråer. Om en translator under tystnadsplikt har biträtt en person med översättning och denna inte får höras som vittne om ett visst förhållande får man inte hålla vittnesförhör med translatorn om det. En translator är enligt 38 kap. 2 § rättegångsbalken inte heller skyldig att ge ut en handling som denna översatt för en person som omfattas av undantagen till vittnesplikten, om handlingen avser ett sådant förhållande som personen inte är skyldig att vittna om.

Reglerna om vittnesplikt och skyldighet att ge ut handlingar gäller även i rättegång i förvaltningsdomstolarna (förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen) enligt 20 och 25 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).

2.4 Rättegångsbalken

Språket i domstolarna och förvaltningsmyndigheterna ska vara svenska enligt 10 § språklagen (2009:600). Enligt 33 kap. 9 § rättegångsbalken får rätten vid behov översätta handlingar som kommer in till eller skickas ut från rätten. I brottmål har domstolarna en skyldighet att översätta vissa handlingar. Av bestämmelsen framgår att rätten ska anlita en översättare som är auktoriserad om det är möjligt. Enligt 33 kap. 9 § rättegångsbalken har den som utfört översättning rätt till skälig ersättning som betalas av staten.

2.5 Förvaltningsprocesslagen (1971:291)

I 50 § förvaltningsprocesslagen anges att rätten ska översätta handlingar vid behov och om det är möjligt ska en auktoriserad översättare anlitas. I annat fall ska en annan lämplig person anlitas.

2.6 Förvaltningslagen (2017:900)

I förvaltningslagen, som gäller handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheter, finns i 13 § en bestämmelse om tolkning och översättning. Bestämmelsen föreskriver att en myndighet ska använda tolk och se till att översätta handlingar om det behövs för att den enskilda ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten har kontakt med någon som inte behärskar svenska. Detsamma gäller när myndigheten har kontakt med någon som har en funktionsnedsättning som allvarligt begränsar förmågan att se, höra eller tala.

Eftersom handläggningen hos förvaltningsmyndigheter som huvudregel är skriftligt är översättning i praktiken den vanligaste och viktigaste åtgärden (se prop. 2016/17:180, s. 85).

2.7 Vidare kan nämnas följande bestämmelser som rör translatorer:

4 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk angående upphovsrätt till översatt verk i denna gestalt.