Kammarkollegiet förordar införande av ett starkare skydd för personer som rapporterar missförhållanden. Kollegiets uppfattning är dock att utredningens uppskattning av kostnaderna för genomförandet sannolikt är för låga. Framförallt är antalet uppskattade arbetstimmar för lågt satta men, med hänvisning till de digitaliseringskrav som ställs på myndigheterna, får det dessutom förutsättas att det i praktiken kommer krävas införskaffande av datasystem med följd att kostnaderna ytterligare kommer öka.

Kammarkollegiet ser även en farhåga i att det föreslagna regelverket i alla delar inte är helt lättillgängligt. Det kan inte uteslutas att den som avser rapportera om missförhållanden inte känner sig trygg med att rapporteringen omfattas av det avsedda skyddet och att personen av den anledningen avstår från att rapportera.

I sammanhanget bör även förutsättningarna att i ett senare skede återgå till ett nationellt regelverk som endast omfattar minimikraven övervägas (på grund av principen om att antagande av en ny EU-reglering inte får leda till försämringar för den som direktivet syftar till att skydda).

För att komma tillrätta med missförhållanden och motverka oegentligheter är dock en av de viktigaste förutsättningarna att skapa en god företags- och förvaltnings-kultur. Om regelverket, med den föreslagna utformningen, kan bidra till detta är det positivt.

Detta beslut har fattats av chefsjuristen Elisabeth Hammar. Föredragande har varit verksjuristen Tomas Gustavsson.

Kammarkollegiets dnr: 3.1-7762-20