Förslag till föreskrifter och allmänna råd om inkasso m.m.

Remissvar gällande Förslag till föreskrifter och allmänna råd om inkasso m.m.

Kammarkollegiet har följande synpunkter på det remitterade förslaget gällande föreskrifter och allmänna råd om inkasso. Vissa av synpunkterna utgår från att Kammarkollegiet bedriver inkassoverksamhet avseende enbart statliga fordringar.

Kammarkollegiet anser att vissa delar i föreskrifterna berör andra frågor än god inkassosed. Finansinspektionen bör därmed se över om föreskrifterna till viss del går utöver bemyndigandet.

I övrigt har Kammarkollegiet följande synpunkter på specifika bestämmelser.

3 kapitlet
3 kap. 2 §: Bestämmelsen kan utgå eftersom lag alltid ska följas. Om bestämmelsen ska kvarstå behöver den skrivas om på så vis att även kostnader i enlighet med avtal, t.ex. kostnad för avisering av avbetalningsplaner, får debiteras.

3 kap. 6 §: Det bör i första meningen förtydligas att det är fullbetalning som avses, om det är detta som bestämmelsen tar sikte på.

3 kap. 8 §: Om syftet med andra stycket i de allmänna råden är att utmätning av gäldenärens bostad bara ska göras efter noggrann avvägning noterar Kammarkollegiet att fast egendom inte innefattar bostadsrätter. Kammarkollegiet anser också att det i undantagsfall kan finnas andra skäl än fordringens belopp som kan motivera ansökan om utmätning av fast egendom eller konkurs och föreslår att första meningen ändras till "Ansökan om utmätning av fast egendom eller konkurs bör endast göras om beloppets storlek eller omständigheterna i övrigt är sådana att det framstår som särskilt motiverat i det enskilda fallet".

3 kap. 15 §: Kammarkollegiet noterar det allmänna rådet om att begreppet lagstadgad
påminnelseavgift inte får användas. Gällande statliga fordringar är rätten att ta ut
påminnelseavgift oftast författningsreglerad, se t.ex. 5 § förordningen (2010:1578) om
provavgifter för körkort och yrkesmässig trafik, m.m. Kammarkollegiet anser inte att begreppet lagstadgad påminnelseavgift i de fallen är att anse som vilseledande

3 kap. 17 §: Kammarkollegiet anser att uttrycket telefonkontakt i tredje stycket de allmänna råden behöver förtydligas. Det är oklart om uttrycket enbart avser sedvanliga telefonsamtal eller även kontakt genom t.ex. sms med länk till gäldenärswebb för att hjälpa gäldenären med att betala i tid, pushnotiser från Kivra om att betalningen inte är hanterad och förinspelade röstmeddelanden som en telefonitjänst läser upp för gäldenären.

3 kap. 19 §: I de fall en gäldenär har t.ex. ombud eller ställföreträdare enligt föräldrabalken måste den som bedriver inkassoverksamhet kunna ha kontakt med den personen. Bestämmelsen är också motsägelsefull jämfört med 3 kap. 24-25 §§. I stället skulle t.ex kunna föreskrivas att man inte får ta kontakt med någon annan än gäldenären förutom enligt vad som framgår av 3 kap. 24-25 §§.

3 kap. 20 §: Eftersom kontakt med borgenären inte sällan behöver tas innan svar kan ges bör bestämmelsen snarare föreskriva att den som bedriver inkassoverksamhet ska svara på frågor utan t.ex. onödigt dröjsmål.

3 kap. 21 §: Det bör alltid vara tillåtet att skicka post till fysiska personer till dennes folkbokföringsadress, alternativt särskild postadress om gäldenären har registrerat en sådan. Den som bedriver inkassoverksamhet bör dock ha rätt att i stället välja att skicka brevet till digital brevlåda eller annan adress som gäldenären har anvisat sin post till. Som bestämmelsen nu har utformats blir det tvingande för den som bedriver inkassoverksamhet att använda digital brevlåda om gäldenären har en sådan, med följden att det skulle bli otillåtet att använda folkbokföringsadressen. En sådan ordning är inte rimlig.

3 kap. 22 §: Det bör förtydligas att det som avses med adress till huvudkontoret gällande post till juridisk person är den adress som registrerats som den juridiska personens adress i Bolagsverkets register. Det bör dessutom alltid vara tillåtet att skicka post till den officiella adress som en juridisk person har registrerat hos Bolagsverket. Den som bedriver inkassoverksamhet bör dock ha rätt att i stället skicka post till digital brevlåda eller annan adress som den juridiska personen har anvisat sin post till.

3 kap. 26 §: Inkassoombud har inte inblick i borgenärens bokföring och kan därför inte ha den kännedom som bestämmelsen kräver. Kammarkollegiet anser att det bör vara förfallna fordringar som har lämnats till inkassoaktören för indrivning som omfattas av denna bestämmelse samt att sammanföring ska ske om förutsättningar finns och det i övrigt är lämpligt. T.ex. skulle sammanföring inte vara möjlig eller lämplig av två ärenden där det ena handläggs som allmänt mål enligt utsökningsbalken och det andra som enskilt mål. Inte eller skulle det vara lämpligt att sammanföra ett ärende där fordran bestritts redan hos borgenären med ett obestritt ärende, alternativt ett ärende med solidariskt ansvariga med ett annat ärende gällande en fordran mot bara en av de gäldenärerna.

Bestämmelsen kan i övrigt också uppfattas som att en borgenär som väljer att driva in en fordran via inkassoförfarande direkt blir bunden att driva in samtliga sina förfallna fordringar mot gäldenären genom inkassoförfarande, och att borgenären måste använda samma inkassoombud för samtliga sina indrivningar. En sådan bestämmelse vore mycket långtgående och skulle inkräkta på borgenärens rätt att bestämma vilka fordringar denne vill driva in och på vilket sätt.

3 kap. 27 §: Det bör förtydligas om bestämmelsen syftar på sådana betalningar där det inte ens framgår vilken gäldenärs ärenden betalningen avser, t.ex. när betalningsavsändaren är någon helt annan person som hjälper gäldenären, eller om den även syftar på sådana situationer där gäldenären kan identifieras men denne har flera olika ärenden. Om bestämmelsen tar sikte på gäldenärer med flera ärenden har borgenären enligt praxis rätt att välja mot vilket fordran en odestinerad betalning ska avräknas.

3 kap. 29 §: Det är mycket vanligt att överbetalningar på små belopp sker i inkassoverksamhet. Sådana betalas som huvudregel inte tillbaka eftersom kostnaderna och arbetet med den hanteringen är för omfattande. Det allmänna rådet till bestämmelsen blir därför oproportionerligt.

3 kap. 30 §: I ett fåtal ärenden med solidariskt betalningsansvariga kan det bli fråga om mycket komplexa strukturer av solidariskt ansvar. Kammarkollegiet anser att även detta kan utgöra särskilda skäl att inte meddela övriga solidariskt ansvariga om att betalning har kommit in.

3 kap 32 §: Enligt 14 § Kammarkollegiets föreskrifter (KAMFS 2006:1) till förordningen
(1993:1138) om hantering av statliga fordringar får enstaka, kortvariga anstånd lämnas
muntligen. Kammarkollegiet anser att bestämmelsen i Finansinspektionens förslag inte är förenlig med Kammarkollegiets föreskrifter. Enligt Kammarkollegiets uppfattning är det också rimligt att enstaka och kortvariga anstånd, t.ex. att en gäldenär betalar hälften av skulden omgående och återstående belopp nästkommande månad, kan lämnas muntligen utan att en skriftlig bekräftelse som uppfyller samtliga punkter i de allmänna råden måste skickas.

4 kapitlet
4 kap. 4 § p. 2: På statliga fordringar får ränta tas ut enbart om det finns uttryckligt
författningsstöd (se RÅ 2004 ref. 54). Beträffande många av de fordringar Kammarkollegiet driver in tas ränta ut med grund i annan författning än räntelagen, även om räntan oftast beräknas enligt räntelagens bestämmelser. Kammarkollegiet föreslår därför att ordet debitera i bestämmelsen ändras till beräknas.

5 kapitlet
5 kap. 8 §: Det är borgenären som avgör om den vill driva ett ärende vidare i domstol eller inte, inte den som bedriver inkassoverksamhet. Det är också just borgenären, i många fall i samråd med inkassoombudet, som bestämmer hur varje enskilt ärende ska handläggas i allmänhet, inte gäldenären. Andra stycket i det allmänna rådet skulle innebära att denna ordning förändras något eftersom visst bestämmande flyttas till gäldenären.

Det blir också motsägelsefullt att ange att avskrivning av ärendet är ett sätt att tillmötesgå gäldenärens önskan om att få ärendet slutligt avgjort, eftersom en avskrivning av ärendet hos den som bedriver borgenärens inkassoverksamhet inte innebär att fordran prövas slutligt. Det innebär snarare ytterligare ovisshet hos gäldenären om när fordran eventuellt kan komma att tas upp till prövning i domstol. Detta stycke i de allmänna råden bör utgå, alternativt att råden förtydligas med innebörden att gäldenären ska få återkoppling gällande den sakliga invändningen och hur borgenären avser att hantera den, om det är detta som rådet syftar på.

5 kap. 9 §: Kammarkollegiet anser att det även i denna bestämmelse bör vara förfallna
fordringar som har lämnats till inkassoaktören för indrivning som omfattas. Kammarkollegiet anser också att särskilda skäl t.ex. skulle kunna innebära att man behöver vänta orimligt lång tid innan ansökan om betalningsföreläggande eller stämning kan ges in, t.ex. att ytterligare en inkassoprocesser måste inväntas.

I remisspromemorian för Finansinspektionen fram att föreskrifterna om god inkassosed inte får någon påverkan på de processrättsliga regler som gäller när rättsliga åtgärder vidtas, utan att föreskrifterna endast ger vissa förhållningsregler för hur den som bedriver inkassoverksamhet ska agera i samband med en process. Eftersom föreskrifterna är tvingande bör det dock även i dessa framgå att endast en ansökan ska ges in när fordringarna vilar på väsentligen samma grund och det i övrigt är möjligt.

7 kapitlet
7 kap. 1 §: Bestämmelsen är för otydlig och långtgående och bör formuleras om enligt följande.
Om den som bedriver inkassoverksamhet har anledning att anta att en fordran saknar laga
grund eller är obefogad bör denne kontrollera fordran innan en inkassoåtgärd vidtas.

Kammarkollegiet har inte tagit ställning till förslaget på ändringar i föreskrifter och allmänna råd om förvärv och förvaltning av nödlidande kreditavtal eller ansökningsformulären då det inte berör Kammarkollegiets inkassoverksamhet.


I detta ärende har enhetschef Peter von Wowern beslutat efter föredragning av advokatfiskalen Helén Thorö. Remissvaret skickades till Finansinspektionen den 11 mars 2025.

Kammarkollegiets diarienummer: 1521-2025

Finansinspektionens diarienummer: 24-4289