Stabilt i ett instabilt läge
Det första kvartalet 2026 präglades av en ovanligt stark inledning på primärmarknaden, där fastighetssektorn visade rekordhög emissionsaktivitet samtidigt som övriga branscher höll en mer återhållsam takt. Trots en globalt osäker omvärldsbild och det oväntade krigsutbrottet i Iran fortsatte kreditmarknaden att uppvisa förvånansvärt robust momentum, samtidigt som nettoinflödena till företagsobligationsfonder stärkte en redan flerårig positiv trend.
God efterfrågan i primärmarknaden
Under de två första månaderna av första kvartalet var aktiviteten på primärmarknaden väl hävdad. Emissionsvolymen från fastighetsbolag nådde historiskt höga nivåer medan tjänste- och industriföretag var märkbart mindre aktiva. Emissionsvolymen var cirka 15 procent lägre än under första kvartalet 2025, men detta ska ses i ljuset av att fjolårets första månader noterade de högsta volymerna hittills. Sett över de två första månaderna – innan kriget i Iran startade – var efterfrågan på företagsobligationer större än utbudet vilket syntes i generellt lägre kreditspreadar i de nya emissionerna.
Efter krigsutbrottet tvärstannade inte primärmarknaden, som efter Liberation Day, men aktiviteten bromsade successivt in och har därefter varit mer ryckvis. Sekundärmarknaden har, till skillnad från perioden efter Liberation Day, inte präglats av betydande säljflöden. Detta har inneburit att de stigande kreditmarginalerna som har noterats har varit jämförelsevis både mindre omfattande och rört sig i ett lugnare tempo. De emissioner som har genomförts efter krigsutbrottet har dock skett till successivt högre spreadar. Styrkan i det positiva momentum som var allt närvarande i kreditmarknaden under början av året har, också givet det som hänt i Persiska viken, inget annat än storligen överraskat.
Fortsatta inflöden
På fondflödesfronten noterades fortsatta nettoinflöden till företagsobligationsfonder under både januari och februari – 1,9 respektive 2,6 miljarder SEK - i linje med trenden sedan maj 2025. Den positiva nettoflödesutvecklingen, mätt som en rullande 12-månadersperiod, har nu varit obruten i över tre års tid – vilket är den längsta sammanhängande perioden på minst ett decennium. Är detta en ren tillfällighet eller har investerarkollektivet i stort valt att allokera en större andel av kapitalet mot just denna del av räntemarknaden under senare år? Det finns anekdotiska iakttagelser som talar för att det senare är fallet.
