Kundskydd på fjärrvärmemarknaden samt utvärdering av Fjärrvärmenämndens funktion

Kammarkollegiet har, i sin roll som behörig myndighet enligt 3 § lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden (lagen om alternativ tvistlösning), inga synpunkter på rapporterna.

Myndigheten vill dock förtydliga följande vad gäller förslaget att berörda myndigheter ska utreda möjligheten att inrätta ett organ för tvistlösning utanför domstol inom energisektorn, samt utifrån vad som kommer fram i analysen av hur ett sådant organ skulle kunna utformas.

Kammarkollegiet godkänner samt utövar tillsyn över nämnder för alternativ tvistlösning i Sverige enligt lagen om alternativ tvistlösning. Denna lag gäller enligt 1 § för alternativ tvistlösning som initieras av en konsument avseende hans eller hennes anspråk mot en näringsidkare, om anspråket härrör från avtal om köp av vara eller tjänst mellan konsumenten och näringsidkaren i enlighet med tvistlösningsdirektivet[1]. Kammarkollegiet utesluter dock inte att en nämnd som även inrättats för att lösa tvister mellan två näringsidkare skulle kunna godkännas, förutsatt att nämnden även har en verksamhet som faller inom tillämpningsområdet för lagen om alternativ tvistlösning. Om en sådan nämnd är en myndighet, anser Kammarkollegiet att det finns anledning att beakta förarbetsuttalanden (prop. 2014/15:128 s. 35) där det framgår att konstitutionella skäl talar för att den behöriga myndigheten (Kammarkollegiet) inte bör pröva om förordning med instruktion för förvaltningsmyndighet uppfyller de krav som framgår av lagen om alternativ tvistlösning. I 4 § lagen om alternativ tvistlösning framgår att regeringen får utse en förvaltningsmyndighet att vara nämnd för alternativ tvistlösning. I sammanhanget är det värt att nämna att prövningsmöjligheten hos Allmänna reklamationsnämnden påverkas när en nämnd godkänns eller utses enligt lagen om alternativ tvistlösning. Detta följer av 6 § förordningen (2015:739) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden[2].

Kammarkollegiet noterar också att det i bilaga 2 till Energimarknadsinspektionens slutrapport (Ei R2025:16) anges att prövningen vid Fastighetsmarknadens reklamationsnämnd (FRN) är kostnadsfri. Denna uppgift stämmer inte, då FRN numera tar ut en avgift på 150 kr vid en anmälan till nämnden. I samma bilaga framgår även att Sveriges Begravningsbyråers Förbunds Reklamationsnämnds beslut är bindande. Här kan förtydligas att besluten endast är bindande för näringsidkaren.

Detta remissvar har beslutats av avdelningschefen Anette Schierbeck efter föredragning av advokatfiskalen Ingrid Söderquist. Enhetschefen Anette Bergholm och advokatfiskalen Ingrid Lidman har deltagit vid den slutliga handläggningen. Beslutet har godkänts digitalt och saknar därför underskrift.

[1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG, i den ursprungliga lydelsen.

[2] Myndigheten prövar inte tvister som kan prövas eller har prövats av en nämnd för alternativ tvistlösning som har godkänts enligt lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden.

Kammarkollegiets diarienummer: 3.1-2343-2026

Departementets diarienummer: KN2026/00278