Frågor och svar om fjällnära skog

Här hittar du svar på de vanligaste frågorna om vårt uppdrag när det gäller fjällnära skog.

Flera markägare har stämt staten på ersättning när de nekats avverka fjällnära skog. Staten företräds i domstolsprocesserna av Kammarkollegiet. I och med stämningen av staten är det domstolen som beslutar om ersättning ska betalas till följd av att markägaren inte får avverka skogen. Domstolsprocesserna är i dessa fall tvistemål och då måste den som påstår ett visst förhållande också bevisa att det förhåller sig på det viset.

Den inställning staten anger i svaromålen är att markägaren inte har kunnat bevisa att föryngringsavverkning av skogen är pågående markanvändning, vilket är en förutsättning för ersättning.

Hur har Kammarkollegiet resonerat när myndigheten valt att stoppa ersättningar till de skogsägare som fått avverkningsstopp?

Kammarkollegiet har inte stoppat några ersättningar. Detta är en missuppfattning. Det är Skogsstyrelsen som betalar ut ersättning till markägarna.

Hur har Kammarkollegiet kommit fram till att det inte är pågående markanvändning?

Det finns juridiska oklarheter i frågan om pågående markanvändning. Vissa delar av det fjällnära skogsbeståndet har vuxit väldigt länge utan att det vidtagits några skogliga åtgärder. Det kan då handla mer eller mindre om urskogar med träd som kan vara mycket gamla. Det är viktigt för alla berörda aktörer att det klarläggs var gränsen går för vad som ska anses vara pågående markanvändning och, om så är fallet, hur mycket ersättning som ska betalas ut. Det är bland annat dessa frågor som vi vill att domstolarna ska svara på.

Vad händer om domstolarna kommer fram till att ersättning inte ska betalas ut?

Domstolarna tolkar lagen och om det meddelas en dom som innebär att skogsägarna inte har rätt till ersättning, så är det detta som gäller och som binder myndigheterna. Det blir därefter en politisk fråga för riksdag och regering att hantera om man vill ha en ändring av regelverket. Den processen har Kammarkollegiet som myndighet ingen del i.

Hur ser ni på kraven från markägarna?

Vi konstaterar att markägarna har stämt staten vilket är den väg som markägarna måste gå om de vill ha ersättning i och med att Skogsstyrelsen inte erbjudit någon ersättning efter att man nekat tillstånd till avverkning. Arbetsfördelningen ser ut på det sättet att Kammarkollegiet för statens talan när staten blir stämd efter Skogsstyrelsens beslut. Vi löser nu den uppgiften i de olika målen. Domstolarna har till uppgift att pröva parternas argument utifrån det regelverk som finns.

De yttranden som Kammarkollegiet skickat till domstolen och som gör gällande att avverkning av fjällnära skog inte kan anses vara pågående markanvändning, utgör de ett ställningstagande som kommer från just Kammarkollegiet?

Det stämmer att Kammarkollegiet i processerna gör gällande att det inte är fråga om pågående markanvändning. Kammarkollegiet beslutar eller bestämmer inget i målen utan det är domstolen som dömer utifrån vad parterna påstår och bestämmer hur det ska gå. Det handlar om komplicerade bedömningar i rättsliga frågor där det finns utrymme för olika tolkningar, vilket också den långa tid som det tagit Skogsstyrelsen att komma med ett ställningstagande visar.

Mot den bakgrunden är det, när det saknas ett tydligt ställningstagande från Skogsstyrelsen, viktigt att domstolarna får möjlighet att bedöma de omständigheter som är relevanta i fallen och göra tolkningar av rättsläget. I den typ av mål som det handlar om får nämligen domstolen inte själv bestämma vad det är som ska prövas utan det bestämmer markägarna och Kammarkollegiet genom vad parterna påstår i respektive mål.

När staten blir stämd är det Kammarkollegiet som ska företräda staten och måste agera. I dessa fall har vi i samråd med Skogsstyrelsen intagit den aktuella positionen. Det kan i detta sammanhang också nämnas att den praktiska innebörden av Skogsstyrelsens ställningstagande hittills är att någon ersättning inte ska utbetalas till markägarna.

Hur har Kammarkollegiet kommit fram till att 31 kap 4 § miljöbalken täcker beslut om avverkning av fjällnära skog?

Staten har i Mark- och miljööverdomstolen dels anfört att ett nekande beslut gällande avverkning av fjällnära skog inte är en grund för ersättning enligt 31 kap 4 § miljöbalken, vilket markägaren har hävdat, och detta på grund av att den aktuella paragrafen är en uttömmande paragraf, det vill säga den anger uttryckligen (i punktform) de beslut som kan ge upphov till ersättning, dels anfört att det tillståndsplikt gällande avverkning innebär ändrad markanvändning

Händelser 2018-2020

8 juni 2020

Kammarkollegiet och Skogsstyrelsen beslutar att inte överklaga domen till Högsta domstolen.

12 maj 2020

Mark- och miljööverdomstolen dömer att de fem prövade fallen har rätt till ersättning från staten motsvarande 125 procent av skogens marknadsvärde. Därmed fastställer Mark- och miljööverdomstolen underinstansen mark- och miljödomstolens domar.

10-11 mars 2020

Mark- och miljööverdomstolen håller huvudförhandling i de fem målen gällande avverkning i fjällnära skog.

24 april 2019

Mark- och miljööverdomstolen meddelar prövningstillstånd i målen, vilket innebär en prövning av markägarnas rätt till ersättning.

7 februari 2019

Staten överklagar (genom Kammarkollegiet som företräder staten i domstolen) de så kallade fjällnäradomarna, om ersättning till markägare som nekats avverka i fjällnära skog. Enligt Skogsstyrelsens bedömning är det ett fortsatt oklart rättsläge i flera avgörande frågor. Därför behövs en vägledande dom från Mark- och miljööverdomstolen.

Kammarkollegiet och Skogsstyrelsen har analyserat domarna och slutsatsen som Skogsstyrelsen drar är att det behövs ytterligare vägledning i flera avgörande frågor.

17 januari 2019

Mark-och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt kom med fem domar där markägare som nekats avverka på grund av höga naturvärden, fick ersättning med 125 procent av marknadsvärdet, motsvarande ersättningen för naturreservat. Markerna/fastigheterna har dock inte något formellt skydd.

24 april 2018

Skogsstyrelsen styrelse överlämnar frågan om ersättning till domstol. Kammarkollegiet förändrade inte statens inställning i de pågående processerna när det gäller frågan om pågående markanvändning eller sättet för en eventuell ersättnings beräkning. Positionen ligger väl i linje med målet för Skogsstyrelsens styrelsebeslut, det vill säga att åstadkomma en domstolsprövning av de aktuella frågorna i ljuset av det oklara rättsläge som får anses råda.

Hjälpte informationen på denna sida dig?
Sidan senast uppdaterad: 2023-10-23